Hej hej!

Oj, 2 veckor sen jag bloggade sist! Såhär lång tid får det inte mellan gångerna. Men har inte mått så bra senaste tiden.

Just nu har jag min svacka och dem brukar komma med jämna mellanrum. Det är så att jag lider utav depression och ångest. Tyvärr är det mycket vanligare än man tror. Jag har tidigare valt att inte prata om det så mycket, men nu känner jag att jag måste.

När jag kommer in i svackorna så framstår jag som sur, gnällig och tråkig enligt dem som igentligen inte vet vad felet är. Därför väljer jag att skriva om detta öppet så jag hoppas att folk har mer förståelse varför jag inte vill träffas så ofta vissa perioder och vf jag är en sån dålig kompis som inte hör av mig.

Som läget är här hemma nu har nog framkallat denna svacka ännu mer.

Linus är sjukskriven för psoriasis och får inte gör ett dugg med sina händer, vilket resulterar att jag får göra allt! Jobba, diska, tvätta, laga mat, gå ut med hundarna, städa. Dessutom så har vi väääldigt dåligt med pengar (pga hans sjukskrivning) så att det nästintill inte går runt. Det påverkar att vi inte kan göra saker tillsammans, minns inte sist vi var på bio ens.

Min deprisson kom när jag var runt 16 år.

För er som inte vet hur detta är så vet jag inte vad man kan jämnföra det med. Ensa minuten kan man vara glad andra minuten gråta som ett barn. Den molande oron som finns i kroppen hela tiden är obeskrivlig. Sömnlösa nätter med ångestattacker. Ångestattackerna göra så att det känns som om man ska dö! Hjärta dunkar fruktansvärt hårt och man kan inte andas, känns som om nått hårt sitter runt halsen fast det inte gör det.

Jag är glad att mamma hjälpte mig igenom dessa när jag bodde hemma <3 jag lade mig hos henne och hon killade mig på ryggen. Nu är det Linus jobb.

Iaf....med detta inlägg så vill jag framföra min vardag, så ni vet vad som finns bakom masken som bärs varje dag.

Hoppas att ni har mer förståelse för tråkiga, sura, gnälliga jag.