Jag skulle behöva gnälla av mig en MASSA nu. Så ni som inte vill läsa mitt gnäll kan hoppa ner till nästa stycke i bloggen :)

Sista tiden har det hänt väldigt mycket förändring m.m En person som lider av depression hanterar saker på olika sätt. Jag vill inget annat än att sätta mig i soffan med ett täcke och mina kuddar och titta på tv. Inte prata med någon, vill vara ensam. Dock vet jag att det är farligt att göra så.
För tillfället jobbar jag rätt mycket och jag verkligen älskar mitt jobb, men är helt slut när jag kommer hem och vet att jag behöver laga mat, städa osv. Min läkare säger att jag inte får utsättas för stress, dels därför jag jobbar deltid just nu till att börja med.
Och jag vet att det är mitt eget fel, men jag stressar upp mig när jag vet att det finns saker att göra och då vill jag göra dem direkt! Ni kanske tänker att det är så allas vardag ser ut, men depressionen gör allt sååå mycket svårare!
Morfar gick bort för några veckor sen, mina hundar bråkar så Flizan får vara hos mamma ett tag och det krossar mitt hjärta fullständigt!
Tack vare operationen så har jag fått värk i mina fingrar och det har börjat gå upp i handlederna, detta gör att jag tappar saker och blir irriterad. Det är värst när det är kallt ute, då sätter jag mig o bölar som den vuxna bebisen jag är :s
Ekonomin är som den är.
Pga all stress så gör magkatarren ondare än någonsin.
Ibland undrar man varför det ens är lönt att finnas? När allt bara är problem.

Men vet ni vad jag gör då?
Jag tänker på alla underbara människor som finns runtomkring mig. Vad skulle jag göra utan er?
Ni är så underbara och hjälper mig på alla sätt och vis. Om ni känner er träffade så tillhör antagligen ni just dem ;)
Dock finns det folk som drar ber mitt mående just nu. Tycker det e så himla onödigt att ni sätter mig i den situationen som ni gör! Skäms på er! Var glada för min skull istället!

Till alla mina strålande stjärnor: Älskar er <3