Du vet väl om att jag också finns här?

Eller du saknar inte kon förän båset är tomt?

MÅNGA tankar snurrar i mitt huvud just nu...

Är det verkligen såhär det ska va?

Kanske hade det varit bättre att välja den andra vägen...sluppit att vara ledsen då.

Varför alla dessa bortförklaringar, alla kansken och alla nä?? Alltid är det nått nytt!

Du ränner i väg på saker och ting lägger en MASSA tid på dina intressen, men jag trodde att jag iaf var ett utav dem. Men hade visst fel.

Känner mig övergiven, bortglömd och oälskad!

Det är inte såhär det ska vara när jag har visat gång på gång hur jag känner och vad jag vill.

Känns som om jag tas för givet!

Kanske ska jag bryta mig loss, men det tas ändå förgivet att jag kommer stanna.

Jag VILL stanna, jag vill binda mig resten av livet...fortsätta så som vi hade det förr...

MEN jag vill INTE må såhär, vilket jag gör när du inte du inte visar att du vill.

Ja, vi har olika intressen...det får man lov att ha!

MEN man måste ägna lite tid åt varandra också.

Kan nog inte leva under dessa promisser mer!